By teaching, we learn

När jag tänker på Buddha ser jag en glad, tjock och flintskallig gubbe framför mig. Detta därför att en kinarestaurang som jag besökte upprepade gånger som barn hade just en sådan staty. Ska jag vara ärlig föredrar jag nog avbildningen av Buddha som syns här på bilden. Detta är en kinesisk version av Buddha, som annars främst framställts i Indien – Buddhas hemland. Den finns på The Metropolitan Museum of Art i New York. Den är gjord av förgyllt brons och är 16,5 cm hög och 7 cm bred. Den dateras till sent 300-tal eller tidigt 400-tal, under perioden för de sexton kungadömena (år 304–439).  Efter Buddhas – egentligen Gautama Buddha – död började Buddhismen spridas i Indien. Buddha-konstverk av olika slag blev mer och mer vanliga med tiden, men under denna första period, fram till ungefär 100 år f.v.t. avtecknades inte Buddha i människoform. Istället kunde till exempel ett fotspår få representera Buddha i konsten. Sedan, från tiden strax före eller strax efter 0, tog bilderna

När jag tänker på föremål från Medelhavsområdet under antiken, går mina tankar direkt till handmålade vaser och andra kärl. Jag kommer ihåg hur dessa avtecknades i den animerade versionen av Herkules från 90-talet, som jag såg många gånger som barn, och kanske är det just därifrån som dessa har kommit att – för mig – bli ett signum för antiken och den grekiska kulturen. Just det här kärlet (som syns på bilden) är från den hellenistiska tiden. Den är daterad till någon gång mellan 320 och 310 före vår tideräkning. Det har återfunnits många liknande kärl i olika former och storlekar och för olika bruk; denna är av typen volut-kärl, som fått sitt namn efter sina volutformade handtag. Den här mäter över 90 cm hög, och användes för att blanda vin med vatten.  Den ska ha hittats år 1785 i Apulien i södra Italien. Den ska sedan ha funnits i Neapel på Museo di Capodimonte innan den senare förflyttades till London och ännu senare New York, där den än idag finns kvar på The Metropolitan