Terracotta volute-krater

När jag tänker på föremål från Medelhavsområdet under antiken, går mina tankar direkt till handmålade vaser och andra kärl. Jag kommer ihåg hur dessa avtecknades i den animerade versionen av Herkules från 90-talet, som jag såg många gånger som barn, och kanske är det just därifrån som dessa har kommit att – för mig – bli ett signum för antiken och den grekiska kulturen.

Just det här kärlet (som syns på bilden) är från den hellenistiska tiden. Den är daterad till någon gång mellan 320 och 310 före vår tideräkning. Det har återfunnits många liknande kärl i olika former och storlekar och för olika bruk; denna är av typen volut-kärl, som fått sitt namn efter sina volutformade handtag. Den här mäter över 90 cm hög, och användes för att blanda vin med vatten. 

Den ska ha hittats år 1785 i Apulien i södra Italien. Den ska sedan ha funnits i Neapel på Museo di Capodimonte innan den senare förflyttades till London och ännu senare New York, där den än idag finns kvar på The Metropolitan Museum of Art.

Tekniken bakom dessa kärl, ofta rödfigurig keramik, tog grekiska kolonister med sig till de platser som de bosatte sig på i Italien. Man brukar dela in dessa syditalienska kärl i olika grupper, beroende på vilken region de framställdes i. Just detta kärl hör till regionen Apulien, där det – som tidigare nämnts – hittades en gång i tiden. Förutom Apulien räknas även regionerna Lucanien, Kampanien, Paestum och Sicilien, alla med sina särskilda stilar.

En så kallad naiskos i mitten av kärlet.

Av de syditalienska kärl som finns kvar kommer över hälften av dem från Apulien, som var en av de två äldsta regionerna att tillverka kärl av detta slag. En av de mest framträdande stilarna från Apulien var just dessa volut-kärl, som ofta användes i begravningssammanhang. På dessa kunde en naiskos, ett litet tempel, avbildas med en människa – den avlidne – i den. Ofta målades en mytologisk scen upp runt naiskosen, med ett flertal personer. Även bilder av sörjande kunde förekomma. 

Jag tycker dessa kärl är oerhört vackra. Själv äger jag en burk, som förvisso är mycket mer sentida (vad roligt det hade varit om den faktiskt var från antiken), som är gjord i denna stil. När jag hittade den på en loppis kunde jag inte låta bli att köpa den. För mig berättar dessa kärl en historia. De återspeglar tidens tro, mytologi och kultur, och jag tycker att de förmedlar känslor – kanske är det därför jag tycker om dem så mycket.

(Bilder: The Metropolitan Museum of Art)